lördag 1 december 2007

Bloom, Malmö

Så var det dags igen.

Bloom, äta, sju rätter, lördag kväll, väldigt uppskruvade förväntningar.

Säkert har ni läst http://sydsvenskan.se/dygnetrunt/article259043.ece i Sydsvenskan där Bong ger Bloom 5 postryttare. Ett helt korrekt beslut.

Men mer underhållande är http://www.di.se/Avdelningar/Krog.aspx?pubId=314 där Dagens Industri ger hela 23 poäng av 25 möjliga. Det jag inte riktigt förstår med DI är varför man straffar Miljö och Prisvärdhet med ett "minuspoäng".

"Alla" fine dining krogar vinner ju på att ha ett lugnt läge, en bit bort från brus, trafik och brus. Bloom erbjuder ju detta på ett ypperligt sätt. Det är en park, man ser en stor damm, går man ut på bryggan hör man endast ett gäng gäss kväka (eller vad nu gäss gör). Att en och annan joggare joggar förbi tycker jag bara ökar på den pittoreska känslan när man precis har fått en bit spanskt spädlamm mot gommen smälta av munnens värme och se någon skoj att skölja ner detta med ett gott rödvin och se en joggare flämta förbi.

Prisvärt.. Det är ju en svår fråga. Vad är prisvärt? Jag har en förståelse att kleti och pleti förstår at t Vendel är dyrt, jag menar så komplicerad uppläggning OCH många komponenter måste vara dyrt, men en ynka lammfilé knappt en centimeter i diameter, kan det vara dyrt? Ja det kan det, i synnerhet om det är VÄRLDENS bästa spädlamm som serversas.

Så, årets sjätte Bloom besök, hur gestaltas då det?

Tja, guldkorridorern är färdig! Lovely! Likaså toaletterna, ingen jävla extrembelysning som tar fram det värsta.

Servisen har en ny lite självsäker attityd, nya kavajer och svarta t-shirts, stilrent och passande. Som alltid är servicen varm, hjärtlig, exakt och rak. Champis av en liten producent men utklassar allt under 600 spänn flaskan den obligatoriska biten skinka :) Sen börjar det.

En krabba från kamtjatka, mjäll och så fin att jag först trodde att Ebbe kört en Hummer genom sin paco jet och gjort en korv på det. Men jag hade fel. Confit på citron till. Jisses. Lax och ärtskott, perfekt tillagat, fast jag äter som regel lax hårt grillat med chillisås så det blev en oväntat smakupplevelse.

Därefter fois gras med en dadelpuré som fick tom mig att gilla dadlar, en liten men delikat anrättning.

Sen blev det hard core.

Spanskt spädlamm i sin fettkappa med brysselkål. Jomalauta! Rakt på hjort med frästa kantreller så petita att man undrar var fan Ebbe hittar dom.
Roquefortost, äpple pre-dessert och sen se Igy showa vid flamberingsvagnen och iordningställa en crêpes du pomme med saus :) Show och väldigt väldigt gott.

Espresso och lagrad rom.

Vad mer skall man begära? Vad mer finns att begära?

Jag vet inte, men bättre mat i trakten blir svårt att hitta, mycket spännade att gå till tvåstjärniga noma om någon vecka och få en referens.

fredag 30 november 2007

Lean Grill & Bar, Malmö

Hotellbarer har ju i många år varit förknippat med lite dålig smak. Det är ju klart ett Scandichotell längs E4 med bara fulöl i baren och halvsliriga människor på tjänsteresa är ju långt ifrån allt som man är ute efter.

Men trenden började som tur var vända för något år sedan. I Malmö så valde ju dåvarande Sheraton att lägga gymet längst upp och baren längst ner (!!!) något jag aldrig fattat men okej då. Sen blev det Scandic och numera är det Hilton. Sak samma, lokalen är ju trevlig, luftig, dämpat sorl och allmänt trivsam. Dessutom så har dom en stor mängd sprit och personal som gladeligen blandar drinkar. Helt okej prisbild och trevligt på alla sätt och vis (Jag hatar ju att behöva stå och trängas, skrika till varandra pga dunkande musik.)

måndag 19 november 2007

GQ, Stockholm

GQ
Kommendörsgatan 23
114 48 Stockholm

Telefon: 08-54567430

Testad 19e november.

GQ är precis som IQ och EQ ett intelligensbegrepp, fast här inom gastronomi.

I en nätt lokal på Östermalm med behaglig atmosfär och charmig inredning slår man sig till bords för en delikat 8 rätters meny.

Vinerna är delikata men ofta helt galna och oväntade. Vita viner från Slovakien? Drickbara torra från Ungern? Och så min favorit vine jaune från Frankrike.

Maten då? Jodå, tallrik efter tallrik med små klassiska pärlor. Pilgrimsmussla på två sätt, en wagyubiffsrullad, hummer osv. Jodå, vällagat, vackert, smakrikt men inte världsunikt. Däremot löksoppan med med det lilla vaktelägget, den lilla krustaden med purjolök. Oj så gott. För att inte glömma torsken med ägget. Låter säkert lite fjantigt men jag kände mig precis som Anton Ego i Råttatouille när han "skickas" tillbaka till barndommen. Här var det samma, det var som i barndommen när mamma gjorde torsk med äggsås. Damn.

För att inte glömma ostarna. OJ så goda.

tisdag 30 oktober 2007

Lemongrass, Malmö

Grynbodgatan 9
211 33 malmö
tel: +46 (0)40 30 69 79
fax: +46 (0)40 30 69 78
info@lemongrass.se

Asian fusion cooking skall det bjudas på. Jag vet inte riktigt vad dom egentligen menar, är det att maten är en salig blandning av all asiatisk mat eller vad? Faktum är att då reser jag helre till tex Singapore och får det så uppdelat det bara går. Där finns ju inte kinamat utan kantonesiskt, mandarin, schezuan osv.

Lokalen är dämpad och inbjudande, krogen är väldigt välbesökt och priserna väldigt överkomliga. Menyn lång och spretig så vi föll ju för avsmakningsmenyn. Eller som någon som kommenterade lemongrass på alltommalmo.se "fyra små rätter". Det trista med fyra små rätter samtidigt är att det blir ett väldans pysslande, helt omöjligt att få ett tema eller ens något gemensamt. Gyozan var outstanding men laxen i avokado och ingefära var platt. Satayspett är nog asiatisk mat's mest överskattade rätt och en hårt friterad räkbit i sesamfrön var väl god.

Varmrätterna serverades i par anka i sojasås och friterade biffstrimlor. Ankan var jättegod men kocken kunde gott och väl skurit genom hela biten, skall man äta med pinnar så skall man kunna plocka upp småbitar. Så är det bara. Friterad biff såg ut som katternas gummipinnes godis dränkt i frityrsmet och friterat hårt... Jag är fortfarande osäker på om det verkligen var någon biff i det.

Desserten kändes haffsig. Choklad på tre vis. Moussen var klumpig, glassen var isig och den varma bakelsen var god.

Så intrycket som sådant.. tja.. trevligt, mysigt, alert och trevlig personal, snabb service, trots kritiken goda smaker och väl balanserade sådana. Men man behöver ju definitivt inte skynda sig tillbaka...

måndag 1 oktober 2007

T-Bone, Malmö

Restaurang T-Bone
Davidshallsgatan
23211 MALMÖ
Telefon: 040-127980

Mat fyller ju väldigt olika behov, vid olika tillfällen och olika sinnesstämmningar. I Sverige så är ju termen "steakhouse" förknippad med lite sämre restauranger, lite slabbigt och slafsigt. Det finns ju säkert alldeles för många hak som kränger "grillbiff med pommes" till 149 kr och leder bara till besvikelse och magknip. Men så finns också T-Bone. Lokalen känns lite märklig med blankt stengolv, möbler som ser ut vara från IKEAs hemmakontorsavdelning, en bardisk med mestadels "fulsprit", en liten lucka till hotplate med en kock byggd som en riktig karl och blankpolerad skalle. Hur skall detta sluta? Menyn verkar lovande, höjdpunkten på menyn är en T-benstek på 400 g, i mina ögon en juniorportion. Som tur är så erbjuds en ryggbiff på lier mer seniora 600g. "Längst ner" finns en hamburgare för blygsamma 109 kr. Vill man så kan man även slå till på en trerättersmeny för fjuttiga 179 kr (!!). Köttet smakar verkligen kött, det är stekt precis som jag vill ha det bleu och den enda invändningen är att den var lite väl utbankad, 600 gram kött förtjänar att få ha en anständig tjocklek. Köttet smakar även grillat och det är inte ofta man upplever det i sverige. Till köttet så serveras en sanslös god barbecue sås, rostade rotfrukter och potatis, ingen risk att man går hungrig från detta ställe. Eftersom jag har en stor svaghet för pommes frites så fick det ju bli det. Kocken måste ha samma inspirationskälla som jag i pommesväg (Heston Blumenthal, in search for perfection kokboken) men dessa slår då det mesta. Blott garlic fries på pier 42 i San Francisco toppar dessa. Härligt frasiga, en lagom och högst angenäm fettsmak. Usch så gott. Så slutsatsen är enkel och ställd utom varje tvivel. Oerhört gott kött, tillagat på rätt sätt, frittar man kan döda för. Helt okej husets röda eller varför inte en kall öl och allt detta till en väldigt överkommlig kostnad (i burgarfallet rena fyndet).

lördag 1 september 2007

Bloom, Malmö

Bloom
Pildammsvägen 2
200 41 Malmö
http://www.restaurangbloom.com/
Email: info@restaurangbloom.com
Tel: +46 (0)40 793 63

Testad 2005, 2006 och 2007 (ungefär 10 gånger). Risken är att jag kommer uppfattas som part i målet. Så må vara hänt. Ebbe Vollmer har sina idéer om mat som nog får betecknas som säregna för att vara i sverige. Det finns tre egenskaper som bäst beskriver Ebbes vision om mat. 1) Den i särklass bästa tänkbara råvaran för varje rätt. Smöret är handkärnat av fryntliga tanter i Normandie, lammet kommer från Skottland och dom äter bara ljung som skapar en viss sötma i köttet. 2) Råvaran i centrum. En typisk "Ebberätt" består av råvara, tillbehör och en sås. Tre delar, alla i perfekt balans och ibland även helt oväntade (tex pilgrimmsmussla, äpplekompott och kycklingfond) men det passar. Vinet ackompanjerar givetvis rätten perfekt. 3) En snudd på klinisk perfektion. Ebbe lämnar aldrig hot plate. En sous chef hos Ebbe har det nog rätt tufft. Dels måste man leva upp till kvalitetsnormen och dels får man aldrig glänsa vid hot plate. Konsekvensen av detta är en stabilitet i matens kvalité som jag aldrig har skådat. Lammet har exakt den perfekta smak och tillagning som man vill ha. Varje gång. Oavsett årstid, oavsett väder, oavsett allt. Resultatet av detta är en gourméminimalism så stor, så fulländad som man skulle beskriva Poul Kjaerholm, Arne Jacobsens, Alvar Aaltos, Kaj Franks & Eero Koivistos funktionalistiska och minimalistiska design. För mig är detta finest dining. För mig som har lite svårt att hålla fokus är detta helt rätt. Det ger mig möjligheten av avnjuta fine dining, njuta av varje smak, äta mig "mätt" på den. Inte förvirras eller förledas. Ebbes vapenbroder, Maitre d'Hôte Iggy Vidal har samma idéer och tankar kring vin och har en enorm repertoar av viner man "aldrig" har provat innan som perfekt passar till varje enskild rätt. Skulle man dessutom få för sig att värdera någon form av prisvärdhet kring Bloom så kan det endast resultera i fynd. Jag hoppas Guide Rouge väljer att börja prova krogar i Malmö snart.

fredag 1 juni 2007

Mistral, Stockholm

Restaurang Mistral
Lilla Nygatan 21
111 28 Stockholm

Telefon: 08-10 12 24

Testad 2007, en stjärna i Guide Rouge

Mistral är nog sveriges märkligaste restaurang. Lokalen är det minsta jag har sett, 12 pers var där den kvällen och då blev det fullt. På toaletten hängde två handdukar märkta "Lundsson", trevligt, personligt och jäkligt smart (miljövänligt).

Personalen klädd i aprikosfärgade grova linnetunikor och sommelieren hade glasögon som borde fått Truman Capote att bli avundsjuk. Men vinkunskapen var bred och djup och förmågan att para ihop rätt vin med maten var fulländad.

Allt hade en historia, tom om hur löken hade odlats av det gamla paret utanför Gnesta och transporterats hit i en blå volvo 145 av äldre modell.

Tio rätter. Alla var små, delikata, ljuvligt vackra och förutom en i min gom väldigt välsmakande. Råa räkor är inte min grej. Men den i 72 timmar brässerade lammhalsen, bakade rödbetor och olivoljeglass var helt otroliga.

En rätt får dock sticka ut som enastående (den idag enskilda godaste rätten i mitt liv).

Gul lök.

En gul lök som varsamt rostats i ugn, därefter fräst i balsamico vinäger, lakritsrot. Det krispiga skalet stektes i smör och oxbuljong till. Helt enastående.

Utan tvekan sveriges bästa krog i denna genre.

The Capital, London

THE CAPITAL HOTEL
22 BASIL STREET
LONDON
SW3 1AT
Tel: +44 (0)20 7589 5171
Email: reservations@capitalhotel.co.uk
http://www.capitalhotel.co.uk/restaurantbar.html

Testad 2006, två stjärnor i Guide Rouge London ståtar ju med många restauranger av god klass och ögonen föll denna gång på The Capital. Inrymt i ett tjusigt hotell precis bakom Harrods. Matsalen var liten men väldigt vacker. Inredd med ljusa träslag och mycket glas. Vi fick en väldigt god Ruinart Blanc de Blanc och beställde in avsmakningsmenyn med tillhörande vinpaket (märkligt nog så är det exakt den menyn som finns på deras hemsida (så här 9 månader efteråt)). In kommer pilgrimmsmusslor, vackert halstrade och vackert upplagda. Men sega!! En krog av den klassen FÅR inte skicka ut dåligt tillagad mat, så vi trodde, att okej, detta är UK style (vi utesluter ju inte att folk har dålig smak...). In kom rätt efter rätt som varken imponerade eller gav några intryck. Den var väl inte dåligt tillagad men inte heller så att man hajjade till.

Caelis, Barcelona

Hotel Palace
Gran Via Corts Catalanes 668
08010 Barcelona

http://www.caelis.com/

Testad 2006, en stjärna i Guide Rouge

Eftersom jag hade nöjet att bo på hotellet så fick jag ju även prova deras restaurang. En pampig lokal. Servicen var mycket bra och menyn var välkomponerad. Köket hade lite bättre öppettider så jag blev inte så hysteriskt proppmätt.

Menyn var lite mer klassisk, med hummer, tryffel och gåslever. Men utan att vara allt för överdrivna. Prisvärt, balanserat och mycket gott.

El Raco d'En Freixa, Barcelona

C/Sant Elies 22
Barcelona
Tel: 93 209 75 59

http://www.elracodenfreixa.com/

Testad 2006, en stjärna i Guide Rouge

Bon Lloc fick ju upp ögonen för katalansk mat, så väl i Barcelona så var det ju dags för ett par krogbesök.

Lokalen var dunkel, men stilren. Servicen oklanderlig och maten enastående. Till synes klassiska rätter eller smaker gjordes på nya sätt. Två rätter stod ut från de övriga. En ankhamburarge med riven parmesan och dijonsenapsglass. En variation på gris som smakade så mycket gris att man började undra om det fanns "grissmaksextrakt" att köpa.Vinerna var oerhört bra och det enda negativa om besöket är det faktum att stället öppnar 21 och stänger 23, därimellan skall man pressa in en hel meny (??)

El Beurehiesel, Strasbourg, Frankrike

Restaurant Buerehiesel
4, parc de l’Orangerie
67000 STRASBOURG - FRANCE
tel : (+33) 3 88 45 56 65
fax : (+33) 3 88 61 32 00
e-mail : contact@buerehiesel.fr

http://www.buerehiesel.fr/

Testad 2006, tre stjärnor i Guide Rouge.

Tre stjärnor är enligt Guide Rouge värt resan, så det fick vi ju testa. Beurehiesel ligger i en fantastisk park i central Strasbourg. Det började dock med en halv katastrof, jodå, avsmakningsmeny fanns till ett bra pris dessutom, men matchande vinmeny fanns inte att uppbåda. Sommelieren hittade en flaska passande Alsace till de första 4 rätterna (???), och en halvflaska tvivelaktig Bourdeaux.

Maten var vacker, vällagad, men tråkig. En jättebit fois gras pocherad i buljong (?) sen fanns det givetvis en del intressanta saker som pilgrimmsmusslor, en rätt med grodlår. Men överlag mest rätt ointressant.

Tänk att det inte krävs mer för tre stjärnor.

Sjömagasinet, Göteborg

Sjömagasinet
Klippans Kulturreservat
Adolf Edelsvärdsgata 5
414 51 Göteborg

Tel 031 - 775 59 20
Fax 031 - 24 55 39
info@sjomagasinet.se

Testad 2006, en stärna i Guide Rouge.

Leif Mannerström är ju en sann auktoritet på fisk och skaldjur. Sjömagasinet är ju en pärla vid Göta Älv. Vi satt på uteserveringen i ett förtjusande sommarväder. En meny med mycket fisk och skaldjur beställdes av en ganska så ointresserad personal. Mtan var vackrare än god, spindelkrabbefyllningen var smakfattig medans raviolidegen runt var så salt att tom jag reagerad. Vi påtalade vid flera gånger att rätterna inte var i balans men personalen var ju helt ointresserad.

Man vill nog bara sälja "skaldjurstallrik" till medelålders människor som inte har förstått att det finns så mycket mer.

Lux, Stockholm

Lux
Primusgatan 116
112 67 Stockholm

http://www.luxstockholm.com/

Testad 2006, en stjärna i Guide Rouge.

Lux ligger i gamla fabrikslokaler på Lilla Essingen i Stockholm, häftig känsla med råa tegelväggar och en fine dining matsalskänsla. Helt klart så hämtar Lux sin inspiration från El Bulli. Allt skall vara märkligt upplagt, det skall vara inslaget i geler av alla de slag och det blir plottrigt och inte särskilt spännande.

Maten var väl vällagad men råvarorna och plagierande gör det inte så värst spännande eller bra.

Edsbacka Krog, Sollentuna

Sollentunavägen 220
Sollentuna.

Tel 08-96 33 00
http://www.edsbackakrog.se/

Testad 2005, två stjärnor i Guide Rouge.

Sveriges första krog med två stjärnor! Skandinaviens tredje. Hur kan det sluta?

Spänd förväntan, mitt i vintern, snörusk och kallt, bara nån vecka innan jul. För mig så hade det varit helgerån att äta julbord även om det nu säkert är av högsta klass. Men, här är det avsmakningsmeny som gäller.

Christer Lingström har verkligen förvaltat Edsbacka väl. Lokalen är smakfull, lite sval, med knarrande golv, varm belysning från stearinljus, vackra dukar och en utsikt som är som ett Carl Larsson vykort.

En avsmakningsmeny på 7-8 rätter var en väl komponerad middag, rätterna kom i rätt ordning smakmässigt, alla hade passande viner och presentationen var oklanderlig. Servicen var oklanderlig.

Det enda minuset jag kan uppbringa är fascinationen för "variation" av lamm eller pilgrimmsmussla. Inte för att något av det var dåligt, men jag är av den karaktären att en rätt blir ju bäst och en blir sämst, även om den sämsta är fantastiskt god.

Lagom till kaffet kom pralinflickan som hade en extrem samling goda praliner, tyvärr ville hon inte lämna brickan vid bordet. Synd. Men å andra sidan så fick jag en hel påse med hemlagat julgodis som räckte i två dagar :) Sann glädje.

Pontus in the Green House, Stockholm

Pontus by the Sea. Beläget i ett förtjusande hus på Österlånggatan i Gamla Stan. En vacker lokal är alltid ett plus. I foajen hängde ett stor porträtt på Jan Stenbeck och ett tänt ljus. Lite sött, eller kanske tacky. Så här i efterhand så inser jag två saker: Det ena varför Jan Stenbeck blev så attans tjock och gick och dog och det andra är att jag blir ännu mindre klok på Pontus framgångar.

Fine dining blir inte fine dining för att man öser iransk kaviar över något. Eller för att man kan kombinera bräss, märg, gåslever och kaviar. Fine dining blir inte fine dining bara för att det blir groteskt dyrt eller fett för den delen.

Maten var vällagad och vackert presenterad, men smakerna var inte särskilt upphetsande och allt för alldeles för förutsägbart.

Kokboken köptes till julen och blev en tudelad upplevelse. Å ena sidan är den oerhört snygg. Men å andra sidan så är det fullt av småfel, märkliga proportioner på recepten (ena är till 4 pers, nästa till 50). En hel del recept är väldigt trevliga men alldeles för mycket säkra kort.

Att så många potentater "hängt" där verkar mer vara en kittling för deras egon (få en rätt uppkallad efter sig, få en bild, en skylt) än ett genuint intresse för mat.

Restaurant Kommandanten, Köpenhamn

Testad 2002, då två stjärnor i Guide Rouge, krogen verkar ha upphört.

Klassisk fransk fine dining på riktigt hög nivå. Mycket tjusiga uppläggningar, mycket variationer på det ena och andra. Som grädde på moset en förtjusande vinkällare. Drack en Château Mouton Rothschild 1987.

Helt fantastiskt.

Bon Lloc (Gästspel på Salt & Brygga i Malmö)

Bon Lloc (Bra ställe på Katalanska) (Då en stjärna i Guide Rouge, numera stängd).

Matthias Dahlgren som vunnit Bocous D'Or (1996?) startade Bon Lloc på Regeringsgatan i Stockholm. Det katalanska köket har nog alltid präglats av viss "misstänksamhet" i jämförelse med det franska köket. I och med Bon Lloc i allmänhet men kokboken i synnerhet så satte Dahlgren det katalanska köket på den svenska kartan som något annat än just bara "tapas".

Jag fick kokboken Bon Lloc i julklapp och blev alldeles hänförd av:
a) Det var inte ett strösslande med dyra råvaror som tryffel och fois gras.
b) Noggrant skrivna recept och som dessutom fungerar för ett hemmakök.

Gästspelet på Salt & Brygga var dock lite av en besvikelse, inte en besvikelse för att maten inte var av toppklass utan just att det var i stor utsträckning samma recept som vi redan hade plöjt igenom från kokboken. Sen är det ju som så att skall det nu vara gästspel, marknadsföra kokböcker, gå ut bland gästerna och pejla läget så MÅSTE man vara lite mer öppen, utåtriktad och entertainer. Vílket Dahlgren tyvärr inte är var.

Men maten, ja den var god och här föddes intresset för katalansk mat.

Danska Huset, Paris

Copenhague 142 avenue des Champs-Elysées
F - 75008 PARIS
Tel: 01 44 13 86 26
Fax: 01 44 13 89 44

E-mail: floradanica@wanadoo.fr
Website: http://www.restaurantfloradanica.com

Testad 2002, en stjärna i Guide Rouge.

Här har man varendaste chans i världen. Praktläge i Danska Huset på Champs-Elysées, enorma panoramafönster mot gatan. Dansk minimalistisk och urhäftig design. Det enorma utbudet av råvaror

Men något måste vara fel, för det enda jag minns om maten var någon av förrätterna som var en "variantion av lax" och då var det lax från varendaste Danskt fiskevatten. Betänk då att Danska fiskevatten börjar väster om Grönland. Så spännande blir inte lax.

Som sagt, minns inte mer, tyvärr.

Leijontornet, Stockholm

Restaurang Leijontornet
Lilla Nygatan 5, Gamla Stan
111 28 Stockholm

Tel: +46 (0) 8 506 400 80
Fax: +46 (0) 8 506 400 85

info@leijontornet.se

http://www.leijontornet.se/

Testad 1998, då en stjärna i Guide Rouge.

Klassisk fine dining fast med svenska råvaror i en stor utsträckning. Minns en halstrad bäckröding på spenatbädd med kantarellsmör. En krispig chardonnay till och lyckan var gjord. Det var en trevlig avsmakningsmeny som väl förtjänar ett besök till.

Källarvalvslokaler är alltid mysigt men det kan ibland bli lite väl mörkt.

Westra Piren, Göteborg

Westra Piren då en stjärna i Guide Rouge, numera nerlagd.

In memorian får man väl säga.

Men vilken restaurang. En lokal så vacker (stilren, mycket glas, trä och stål), en häpnadsväckande utsikt över Göta Älv.

En klassisk stor avsmakningsmeny serverades. Till varmrätten dracks en Château Margaux 1985 och jag minns än idag jordgubbarna med hemlagad vaniljglass. Imponerande nog så hade man ingen frys utan allt fick tillagas i små omgångar. Fantastiskt.

Synd att den inte finns längre.

La Tour d'Argent, Paris

La Tour D'Argent
15/17 Quai de la Tournelle
75005 PARIS

Tel: 01 43 54 23 31
Fax: 01 44 07 12 04

http://www.tourdargent.com/ Då två stjärnor i Guide Rouge, nu nedgraderad till 1.

Testad 1999

La Tour D'Argent måste på något vis väl personifiera hur en fransk gourmetkrog ser ut. En enastående vacker (om man nu gillar guld, speglar och gud vet vad). All personal och då talar vi om mängder av folk, samtliga klädda i frack och vita handskar. En person körde hissen (vilket var bra, för det fanns tre knappar, upp, ner och stopp). En fantastisk utsikt över Notre Dame och Seine.

En imponerande porträttsamling på bla Aki Hito, Ronald Reagan mfl. Vinlistan var säkert en decimeter tjock och enda slutsatsen är att finns det inte i vinlistan så har nog vinet inte gjorts. Det som var mest slående var att priserna då var på gränsen till väldigt låga, anmärkningsvärt låga (1000 Franc för en Bourdeaux 1982'a av 4-5 cru classe). Men å andra sidan så tog de dessto bättre betalt för maten.

Maten var av yttersta klass och jag kan än idag minnas den fenomenalt goda Tournedousen med potatisbakelse. Stekt bleu och den än idag godaste köttbit jag har ätit. Den kostade dock 930 Franc...

Två saker drar ner omdömet för restaurangen.

1) Avsaknad av avsmakningsmeny

2) Lite väl "stiff" atmosfär, kyparna såg ju ut att kunna slänga sig under bordet och äta upp den smula man tappat bara för inte besudla mattan

Restaurant Schatzmann, Triesen, Liechtenstein

Hotel Restaurant Schatzmann
Landstrasse 80
9495 Triesen
Tel. +423 399 12 12
Fax +423 399 12 10
info@hotel.schatzmann.li
www.hotel.schatzmann.li

Testad år 2000, en stjärna i Guide Rouge.

Man bör åka till Liechtenstein åtminstone en gång i livet. Mest för att det är ett litet snuttigulligt land, med betoning på litet. Önskar man god mat så rekommenderas Restaurang Schatzman i "staden" Triesen. Triesen ligger utanför Vaduz och det tar säkert 5-10 minuter att gå till Vaduz.

Schatzman består av ett trevligt hotell i lite funkisstil, rent och snygg men inte "alphyddecharmigt" och en restaurang av klass. Här bjuds på klassisk matlagning med vackra uppläggningar.

Det som var mest slående var faktiskt priset. Enligt hemsidan så kostar en gourmet weekende €140 per person och då ingår en 5 rätters middag med vin och övernattning (inkl frukost). Då kunde man även få ett tvånätters paket med 4 rätter ena kvällen och 5 rätters andra.

Självklart minns jag inte alls vad som bjöds på men nöjda blev vi och attans prisvärt får man nog säga.

måndag 1 januari 2007

Definitioner

För att till fullo förstå tankesättet kring lundssonguide, är att matupplevelsen måste dissekeras en smula.

Följande huvudkategorier finns:

* Fine dining, restauranger som präglas av ett gourmettänkande, där avsmakningsmenyer är det som får en att besöka restaurangen.

* Ambitiös dining är krogar av olika slag som inte vill förknippas med det vanliga "stället" man går till. Maten är vacker, välsmakande men det är "tre rätters" som gäller och någon gourmetambition verkar saknas.

* Regular dining är krogar av alla de slag man bara går till. Kvarterskrogar, pizzerior, steakhouse, ja gud vet vad.

Ambitiös och regular dining, kan ju givetvis delas upp i det oändliga men det finns ingen riktigt poäng i att göra det.

Fine dining kräver dock en mycket varsam hand och det är därför dom stora guiderna stupar. Man gör det för enkelt och försöker jämföra äpplen med päron.

Jag skulle vilja klassificera fine dining i tre kategorier.

* Minimalistisk fine dining, dvs restauranger som fokuserar på enkelhet, stilrenhet, tydlighet och får nog anses vara raka motsatsen till...

* Klassisk fine dining, där man glatt nyttjar alla delikatesser som tryffel, fois gras mm. Här duttas det, klickas, läggs upp i torn och har ofta ett mycket påkostat utseende.

* Experimentell dining, här talar vi om restauranger som gör det omöjliga av allt möjligt. Där inget är sig likt.

Manifestet

Jag har alltid älskat listor, guider, sammanställningar. Eftersom jag är en struktuerad person har jag även funderat på varför det ser ut som det gör, hur går deras bedömmningar till, vad är modellen.

Själv tillhör jag kategorin människor att modeller måste vara väl fungerande och täcka alla upptänkliga varianter. Detta gör givetvis att modellen blir oerhört komplicerad och därmed praktisk omöjlig att svischa ihop till en där man kan ranka sveriges tio bästa eller skånes bästa eller gud vet vad.

Men å andra sidan så är jag innerligt trött på den röda guiden och den vita guiden. Dom ställer fel frågor och ger fel svar.

Lundsson guide handlar om att försöka dekonstruera detta i att recensera mat.