onsdag 23 juli 2008

Caveau De Eguisheim, Eguisheim, Frankrike

En stjärna i Guide Rouge. Testad 23 juli.

Eguisheim ligger mitt i Alsace och förkroppsligar alla förväntningar man kan tänkas ha av en pittoresk vinby i frankrike. Men Eguisheim har lite andra egenskaper än vad många andra byar verkar ha. De flesta vinmakarna har sina butiker mitt i byn, alla hus ser ut att vara från 1500 talet, mängden blomsterarrangemang och andra uppiffningar finns i överdåd. Mitt på storgatan finns Caveau de Eguisheim, en charmant restaturang där en avsmakningsmeny går loss på blott 63€.

In kommer en klassisk Alsassisc meny tillagat med perfektion. Vacker presentation. Det som serverades var fois gras (såklart), tarte du flambee, duva, ost, rabarbersoppa, chokladbakelse och såklart diverse tilltugg.

Lokala viner till väldigt sympatiska priser. Helt klart en utmärkt representant för det Alsassica köket.

måndag 21 juli 2008

Al Volt, Riva del Garda Italien

Testad 21 juli.

Italien, Italien och detta Italien. Italien har utmärkta förutsättningar med goda råvaror och ett geniunt intresse för mat. Det som förbryllar mig är varför man inte ser till att utveckla maten. Varför envisas man med att köra "samma" stuk århundrade efter århundrade. Penne al arrabiata kan man ju nu. Äta 5 rätter av varmrättstorlek tills man blir I-lands mätt an man ju också, men utan att förstå varför det skall vara så.

Riva del Garda är en lite pärla vid Gardasjöns norra strand och den "bästa" krogen i stan är Al Volt. Inredningen går i rött med vita virkade dukar, röda glas och en orige i puttinuttighet som fick en nästan att få för mycket.

Men maten var det bara ett fel på, alldeles för stora portioner. Pumpasoppan var krämig men kanske lite söt (jag gillar ju inte pumpa själv). Näst godast var en gigantisk tortellini med en smaskig fyllning av tonfisk och grönsaker. Som secondo kom en stekt ryggbiff från kalv. Köttet var så gott, så perfekt grilllat så fuländat men oj så stor bit. Ost & dessert, inget anmärkningsvärt men över lag en mycket trevlig middag. Maten gick blott på 40 € per person och det får nog anses vara ett fynd.

lördag 12 juli 2008

Wendel Ales Stenar, Kåseberga

Testat 2008-07-12

Herr Wendel har ju nu ett litet krogimperium i Skåne. Wendel at Sturehof och Mötesplats Österlen är ju två pärlor av hög klass. Att smälla upp en grill nere vid havet i Kåseberga verkar ju spännande. Att ha grilltema med twist och på lokala råvaror kan ju bara bli en succé, eller?

Menyn var precis enligt förväntningarna, SOS och ryggbiff beställdes till mig, vi var ett stort sällskap så flertalet av rätterna provades.

In kom i alla fall min sill. Tre sorter, med kavring, ost och sås. Jag förstår inte varför man måste komplicera till det hela och ha en tallrik med bröd/ost och tre separata burkar med små sillbitar i. Jodå, det är varcker och puttinuttigt men synnerligen opraktiskt och dessutom helt meningslöst när det bara skapar förseningar i servisen. Lägg därtill att kvällens servis lyckades blanda ihop alla beställningar, var tvungen att komma ut flera gånger och kontrollera att allt hade uppfattats korrekt.

Nåväl. Efter en lång paus så kommer helt plötsligt köttet! Döm till min förvåning att varken rödvin eller tillbehören (som visade sig vara kalla) inte hade serverats innan. Det varma köttet blev ju kallt i väntan på tillbehören. Hur i hela fridens namn har man tänkt till här? Dessutom så hade alla köttbitarna blandats ihop så alla fick sitt stekt på fel sätt. Ingen av köttbitarna var bleu som jag hade beställt. Lite snutigt svarade servitören att den är ju blodig. Blodig ja, blodig=sanjang, inte bleu, det är före blodig *suck*. Till slut kom ju de kalla tillbehören som alla var väldigt goda men varför inte servera dem före maten?

Hur kan man bara tänka så fel? Notera att krogen var ju inte fullbokad eller så, de borde kunnat reda ut det. Att behöva betala 225 kr för en ryggbiff i samma storkek som man kan ta i en tugga när man går på Texas Longhorn i Stockholm känns snålt, ruggigt snålt.

Jag förstår inte att Wendel vågar vimsa till det på det här viset. Men men.

Grand Hotel, Lund

Gästspel med Carlos Gomez.

För att citera Grand Hotells hemsida "Puertorican-amerikanske Carlos Gomez bjuder på heta smaker från amerikanska stater som värmer ända in i själen."

Det låter bra, det låter trevligt. Jag älskar cajun och creol mat. Färgglad, mångfacetterad, smakrik och en härlig mix av vilka råvaror som fanns tillgängliga.

Här fanns cevicher, gumbo, höna och skaldjur i alla former.

Grands matsal och "bar" gambrinius har en fantastisk möjlighet att vara ett alldeles lysande ställe och i egenskap av logistikexpert så bedömmer jag alla lokaler i hur man har nyttjat lokalens egenskaper. Här har man gjort några misstag. Tex bordsservering vid fönstret och lounge mellan detta och baren. Någon har fått idén att tränga in så många bord som det bara går vilket gör att om man sitter där vi satt så kommer du i praktiken varken in eller ut. Att behöva avnjuta en middag sittandes på "konferansrumsstolar" är bara pinsamt.

Nåväl.

Grand har en så kallad vinbar, man laddar sitt kort och man köper olika sorters vin. Fin tanke men så fel det kan bli. Vid våra tre försök att använda den så: Tog 2 flaskor slut och en gång så bara "hängde" sig den. Vid varje fel så måste en "specialist" tillkallas som skall dona och pyssla. Jag bara blir så irriterad.

Nåväl, till maten.

Helt plötsligt kommer maten in.

Gumbo är en grönsaksstuvning med en massa skaldjur. Det är inte den vackraste av rätter men okej, det går.

Min gumbo var kall och hade "skinn" över hela portionen. Helt oacceptabelt. Marias krabbröra var ljummen och seg.

Så båda förrätterna skickades tillbaka. Försök två var åtminstone korrekt tillagat men hade inget av dom egenskaperna jag hade hoppats på.

En stund senare kommer varmrätterna. Vi såg dom faktiskt tre gånger. Den snurriga servitrisen hade oerhörda problem att hitta bord x så hon gick varv efter varv. Sen lämnades de över till någon annan som hittade oss på endast ett varv! Helt makalöst.

Vad som är mer makalöst är att dom har mage att servera kall mat med skinn igen!!

Den unge servitören tittade lite klentroget och tog min tallrik, men Marias togs inte tillbaka. Efter en stund kom självaste hovmästaren med min portion och då förklarade vi hur traumatisk denna matupplevelse hade varit. Vi valde då att skicka tillbaka maten, betala och gå. Vi fick erbjudandet at kompenseras med "en kopp kaffe"...

Skandalöst. Mitt första "traumatic culinary experience". Puhh...

Snabb avfärd till Malmö och hitta en ny restaurang.