lördag 21 augusti 2010

Frantzén Lindeberg, Stockholm

Testad 21e augusti, 2 stjärnor i Guide Rouge

Frantzén Lindeberg är en märklig och förmodligen Sveriges mest intressanta restaurang. Från att ha öppnat 1a februari 2008 till 2 stjärnor på drygt två år. Det är bara en tidsfråga innan den seglar
upp på San Pellegrinos World fifty best. Ambitionen är tre stjärnor men jag tror att den så avslappnade attityden kan vara ett hinder. Inte för att vi tyckte den var tråkig, men Michelingubbarna tycker säkert det.

Restaurangen huserar i Mistrals gamla lokaler på Lilla Nygatan i gamla stan, den är rätt lik, men med några smakfulla förbättringar.

Det första som läggs fram på bordet (förutom vår beställda Henriotchampagne (på glas!!!)) var dels vårt bröd (på jäsning) och ett kuvert med sigill (väldigt mycket The Fat Duck, men varför inte printa kvällens meny och varför inte låta oss få behålla en kopia?).

In kommer amouse boucher och kanapéer på löpande band, tema torkat, tema blommor och varje skapelse är elegant, stilren och oerhört smakfull.

Stilen är mycket naturlig, väldigt lite var "stekt" utan mycket verkar vara sous vid
eat, bakat i ugn eller ånga eller något annat.
Marulken (till höger) var bakad i lardo i tre timmar och smakade tillsammans med syltad lök och kantareller helt ljuvligt.
Rätterna var dock lite ojämna, den nya rätten pilgrimsmussla som var bakad i ugn var lite smaklös och på gränsen till seg, men juicerna med dachibuljong och musseltartar var helt fantastisk.

Kalven var perfekt men tillbehören smakade lite bittert. På slutet blev det ost och desserter och den ugnsbakade blåbärsglassen med blåbär och gele på honung var något av det bästa i dessertväg, förmodligen delad tvåa med taffety tart från The Fat Duck, slagen av Black Forrest Gateau från ankan.
Middagen avslutades med en orgie i sötsaker för att garantera att man fick en liten sockerkick på vägen hem. Dessa små bakverk var helt otroligt vackra och smakrika. Tänk om dom fanns på Hemmakväll för 19.90 kr/hg?

Slutbetyget kan inte bli annat än helt fenomenalt, det är svårt , nästan omöjligt att spika alla rätterna och det kan mycket väl hända här i framtiden. Väldigt avslappnad och charmig personal gör upplevelsen avspänd. Att de klär sig i "valfria" kläder och att varje bord har sitt bestickställ gör att det känns mer mys och mindre "stelt".

Utan tvekan landets bästa krog.

fredag 6 augusti 2010

Era Ora, Köpenhamn

Testad 6e augusti, en stjärna i Guide Rouge.

Era Ora är en av de mer omtalade och långvariga restaurangerna i Köpenhamn. Själv hyser jag väldigt stora tvivel om just Italiens fine dining men tänkte att jag kan ha fel så låt oss försöka, en stjärna är ju ändå en stjärna.

Restaurangen är en orgie i guld och på sant Italienskt manér väldigt ombonad.
Personalen är oerhört alert och välkomnar oss med ett glas prosecco, trevligt!

Menyn består av 14 serveringar och byts ut hela tiden så den fanns inte ens nerskriven. Direkt börjar personalen prata om vin, vin, vin och åter vin. Det finns tre vinpaket, basic, medium och lyx. 1400-4000 kronor (!!!!).

Vi valde att låta maten tala för sig själv snarare än fördunklas av starka viner.

In kommer en mycket elegant amouse bouche som är såväl smakfullt komponerad som presenterad. Pilgrimsmussla med rom. Därefter kom det tallrikar med tre rätter på varje.

Sommelieren pratade så överväldigande om vin att man satt och funderade på när han skulle komma med en pall vin och en nota på gud vet hur mycket. Det var tolkningar på olika sorters antipasti och ingen stack ut och var särskilt imponerande. Nästa tallrik var än värre. Mitt i allt var en boll som såg ut som en falaffel. Den visade sig dock vara fylld med gorgonzola, min absolut minst omtyckta ost. Den tredje rätten smakade gorgonzola den med även om det inte fanns ett spår av osten. Även nästa rätt smakade gorgonzola, sen började det släppa.
Kvällens trevligaste rätt var pasta med hjortragu, vilket var gott men mil ifrån guide rouge. Hade passat bättre och mer rätt på en ristorante i Milano.

Desserterna var goda men lite oinspirerade.

Som sagt, dom fixar inte fine dining, italienare alltså.