måndag 13 december 2010

Primo ciao ciao, Stockholm

Hantverkaregatan på Kungsholmen verkar vara en av de mer krogtätare gatorna och flera är enkla men trevliga. Primo ciao ciao är en liten italiensk krog som har det mest typiska man kan förvänta sig: anti, pasta, secondi och dolce. Åt endast en papardelle med kycklig och soltorkad tomat. Slogs av portionens väl tilltagna storlek, det var riktligt med kyckling. Vällagat och mycket trevligt. Helt lagom pris.

söndag 12 december 2010

Malmö Brygghus

Julbord. Testad 11/12

Malmö brygghus har alla förutsättningar i världen att lyckas. En rätt fräck (något bullrig) geniun lokal i en av Malmös mer intressanta centrala industrifastigheter. Bara det faktum att man brygger sin egen öl och dessutom gör det riktigt bra. Veteölen var de flestas favorit, men cacaoportern, ipa'n, pa'n var fina. Tom pilsern som av andra utpekats som bitter bortom all rimlig gräns var faktiskt riktigt fin.

Så var det då med maten. Abbas sill, mamma scans (vääääldigt smaskiga *ironi*) köttbullar.
Ja, det var ett av stans billigaste julbord, men va f*n, kan man inte engagera sig liiiite till?
Det var inte dåligt, men så fantastiskt slätstruket.

Men som alla sa, ölen var god!

lördag 4 december 2010

Trio, Malmö

Testad 4 december. Inga stjärnor men nog tusan så är 2 lågt räknat.


I en tidsanda där allt fler fine dining restauranger konverterar mot gastro bistro eller bistron med väldigt höga ambitioner så är det med glädje
i hjärtat jag
besöker en restaurang som fortfarande håller fanan högt. Trio har en smått besatthet i perfektion, att nyttja
närproducerade råvaror på absolut bästa sätt. Detta utan att göra det till varken show eller skådespel utan helt enkelt bara fantastiskt jäkla bra.

Vinlistan är lång som ett ösregn och består uteslutande av europeiska viner, små producenter och ekologiskt producerat.

Viner som verkligen kommer till sin fulla rätt till maten.

Portionerna är stora, nästan så att man önskar att de skulle kunna vara lite mindre, men de är ofta lågt tempererade eller råa. Ofta med en fräschör som gör att man 8 rätter senare ändå inte är mer än lagom mätt.

Lite fläsksvålar och räkchips till champagnen, in kommer tempererad pilgrimsmussla med havtornsjuice och färsk kastanj. En härlig syra till musslans sötma.

Råa räkor med nypon och märgpulver var en solklar höjdpunkt. Räkan släppte fram sin naturliga räksmak, märgen gav fetma och sälta och smälte nästan ti
ll en mustig fond i munnen och nyponen gav såväl sötma som syra. Helt makalöst.

Morot i tre texturer och forellrom var en charmig kombination av en annars så tråkig grönsak. Rommen gav en härlig sälta. Ostron med torkad spetskål tillförde en helt ny charm till ostron som annars bara står för havsvatten. Här kom kålen med sin lite brända, torra järniga smak fram.
Därefter kom en torsk, sous vide och serverad med alger, friterat torskskinn och en buljong på alger som var en av mina absoluta favoriter.
Torskbiten var dessutom generös bortom rimlig gräns :)

63.5 graders ägg med gotländsk tryffel och trattkantarell var en trevlig kombination, trevligt att se gotländsk tryffel som är helt annorlunda jämfört med perigordvarianten.




Till varmrätt serverades lammstek med lökpuré, picklad lök och purjolöksaska. Helt vansinnigt gott och en av de bästa kötträtterna jag ätit i hela mitt liv.
Lammet var sagolikt saftigt och lökpurén med lammfett var sagolikt fylligt och sött. Den picklade löken gav en charmig syra till det annars så söta.

Vi hoppade brukligt över osten och hoppade raskt över till desserterna. Den första var sorbet på rotselleri med selleristjälkspuré. Sen päron med chevrépulver.

Det är rent ut sagt bedrövligt att inte Guide Rouge kan bemöda sig att korsa sundet. Denna restaurang är utan tvekan värd 2 stjärnor och vi rankar den på delad silverplats. Tillsammans med Noma och Frantzén Lindeberg.

Brasserie Bobonne

Brasserie Bobonne är en liten fransk pärla på Östermalm.
Med ett omnämnade i guide rouge och en hängivenhet till det franska köket och en okomplicerad hållning. Liten men enkel meny, ständigt förändrande och inget tjafs.

Jordärtsskockssoppa med Guy Charlemagne champagne, kalventrecôte med kalvbräss och ett glas château-neuf du pape. Allt var mycket smakrikt och rustikt franskt.
Soppan kunde kanske varit slätare och mindre fyllig, men jo det skall ju vara rustikt.
Kalvbrässen var god, entrecôten var perfekt tillagad.

Restaurangen är liten och intim och nästan full insyn i köket spär på "hemma hos" känslan. Personalen är alert, trevlig och kunnig.

Väl värt ett besök med andra ord.